Flyg mindre!

Under vår nästan elva månaders resa använde vi båt, buss, bil, tåg och flyg för att ta oss mellan olika länder och platser. Jag gjorde en väldigt fluffig uträkning och fick det till fyrtio olika etapper, varav fler än hälften var med flyg.

Det är visserligen inte helt rättvist, för när jag räknade med resor inom landet tog jag bara med de långa resor vi gjorde i Kina, Indien, Australien och genom Nya Zeeland. Hade jag räknat med alla sträckor i alla länder hade det blivit fler tåg-, bil- och framförallt bussresor. Alla åkte inte heller med på alla resor – sex personer gånger 40 etapper hade blivit 240 personresor, men nu blev det bara 178, eftersom vi delade upp oss flera gånger och gjorde olika saker.

Men av de 178 personresorna var ändå över 100 med flyg. Vi flög 25 gånger (och var i genomsnitt 4,2 personer varje gång). Bara tre av sträckorna var riktigt långa (Sverige–Singapore, Nya Zeeland–Chile och Kuba–Spanien), den kortaste var 30 mil.
Men sammanlagt flög vi över 80 000 mil och släppte ut drygt 76 000 ton koldioxid.
Dessutom var det mer än tio år sen, så det kanske var värre utsläpp då.

Det är ganska hemskt att tänka på nu, och klen tröst att vi har flugit väldigt lite sedan dess. Vi visste förstås inte det vi vet idag om hur mycket flyget bidrar till miljöförstöringen. Då hade vi förmodligen inte ens gjort den här resan, i alla fall absolut inte på det sättet.

Vi försökte ändå undvika att flyga. Jag skrev bland annat så här i bloggen, efter en dag på en deprimerande flygplats (de flesta flygplatser är ganska deppiga) med ovänlig flygplatspersonal (vi blev ofta behandlade med stor misstänksamhet, eftersom vi var många och inte såg rika ut och inte hade någon hembiljett):

”Överhuvudtaget är det helt värdelöst att flyga om man inte måste. Det är dyrt. Planet kan störta. Man får inte se lika mycket av länderna man reser i. När man flyger bidrar man på ett ohemult sätt till miljöförstöringen och nedbrytningen av jordens ömtåliga ozonskikt. (…) Som om inte alla dessa nackdelar med att flyga vore tillräckliga så är det obekvämt på de flesta flygplan, särskilt om man har ont i knäna eller har en bruten axel, eller om man vill sova. Det är alltid för iskallt eller för svettigt eftersom luftkonditioneringen på flygplan aldrig verkar fungera, och man hamnar alldeles för ofta bredvid folk som dricker för mycket, pratar för mycket eller somnar med huvudet på ens axel och dreglar. Därför tog vi tåg, buss, båt eller bil så ofta vi kunde.”

Nu när jag beskriver vår jorden-runt-resa är det ju delvis för att inspirera andra att resa. För att det är så spännande och roligt och utvecklande, särskilt om man försöker resa till så okända och annorlunda ställen som möjligt. Men det är samtidigt ett ansvar som ligger helt på den som reser, att inte vara en del av varken miljöförstöringen eller exploateringen av människorna i landet. Det är kanske inte precis sånt en vill tänka på när en planerar sin semester, men det kommer liksom med privilegiet att kunna resa. Och det är fullt möjligt. Det kräver bara tålamod och flexibilitet.

Det är alltså med blandade känslor jag tänker på vår resa idag. Enormt stor glädje och tacksamhet att vi kunde göra den. Alla vi fick lära känna, allt vi fick se, höra, smaka på och vara med om är en skatt som vi alltid kommer att ha med oss.

Men också med vissa kval. Om jag kunde göra om resan (eller om jag någonsin får råd att resa långt bort igen) skulle jag göra det helt annorlunda. Jag skulle bara flyga om det inte fanns något annat rimligt sätt att ta mig vidare på. Jag skulle åka till färre ställen och stanna längre. Jag skulle bo mindre på hotell och couchsurfa mer, och jag skulle försöka vara så noga som möjligt att inte utnyttja ett lands fattigdom. Och jag skulle ha väldigt, väldigt roligt!