Kina (778 mil hemifrån | tidszon: gmt +8 | valuta: renminbi (yuan))

Tåget var två timmar försenat när vi kom fram till Xi’an i provinsen Shaanxi nästa dag. Vi ville gärna komma så fort som möjligt till Shuyuan Youth Hostel, som vi läst om i Lonely Planet, för att duscha och äta frukost, men när vi klev av tåget blev vi genast påhängda av en extremt efterhängsen tjej som ville att vi skulle ta in på ett annat hotell. Vi tackade nej, först artigt, sen mer irriterat, men hon gav sig inte. Hon följde efter oss som en igel medan vi letade efter en taxi, vilket tog en halvtimme, och stod fortfarande och stirrade efter oss när taxin fick punktering efter tio meter. En ny taxi tog oss till en plats flera kvarter ifrån vårt hostel och ställde av oss där och sedan pekade chauffören åt helt fel håll, så att vi fick gå en halvtimme i cirkel tills vi kom till hostelet. När vi äntligen kom fram visade det sig att det inte fanns några lediga rum! Till slut hittade vi ett annat hotell runt hörnet och kunde äntligen äta, duscha och vila lite.

Xi’an är en trevlig stad. Den är mycket gammal och sprängfylld av historia: i mer än tusen år har den varit huvudsäte för 13 olika kinesiska dynastier, och mer än 70 kejsare har styrt Kina härifrån. Xi’an är den östligaste staden på Silkesvägen. Mitt i staden står ett stort klocktorn och ett mindre trumtorn. Fyra stora gator strålar ut från tornen i varsitt väderstreck. Runtom staden går en stadsmur som byggdes under Mingdynastin. Ludwig gick runt hela staden ovanpå stadsmuren, det tog cirka fyra timmar. Jag hyrde en cykel och cyklade med ungefär halva vägen.

Andra dagen i Xi’an kom jag plötsligt ihåg att nästa dag var Leos födelsedag. Jag begav mig ut på stan för att köpa en tårta och en present. Tårtan sprang jag på nästan med en gång – det var egentligen ingen riktig tårta, mer en slags bakelse. Men är man mitt i mitten av Kina får man taga vad man haver.

Presenten hittade jag i en bokhandel. Både tårtan och boken var enkla att införskaffa – de stod redan på sina hyllor och det var bara att peka och se glad ut. Men sedan skulle jag försöka hitta presentpapper. Det visade sig vara ett knepigt begrepp att förklara. Efter att ha utfört samma pantomim (”det är någons födelsedag, jag ger ett paket, det är inslaget i fint papper som jag vecklar upp”) i tio olika butiker stötte jag äntligen på någon som kunde sluta fnissa tillräckligt länge för att förstå vad jag ville med mina gester och grimaser. Denna vänliga person gav mig två meter rött Hugo Boss-papper, trots att jag inte köpte någon av butikens svindyra parfymflaskor. Så nästa morgon kunde vi väcka Leo på hotellrummet med tårtsurrogat, sång och stiliga röda paket.

生日快乐!

En annan väldigt typiskt kinesisk incident hände när jag skulle ta ut pengar ur bankomaten. Bankomaterna var ett stressmoment på hela resan. Även om det finns bankomater i alla länder är det inte säkert att man hittar dem, att de fungerar eller går att förstå sig på.

Den här bankomaten fanns på en central plats i Xi’an och hade tydliga instruktioner på mandarin och engelska. Men varje gång jag tryckte in koden och summan kom det här meddelandet upp på skärmen:

Sorry, unable to process your request.
There is no connection to the bank at the moment.
HAHAHAHAHA

Antagligen var det en översättningsmiss och inte menat som ett hån. Men det kändes ändå ytterst retsamt.

I utkanten av Xi’an finns terrakottaarmén med sina 8000 soldater och hästar i bränd lera. Museet är gigantiskt och känns som om det borde platsa som ett av jordens underverk.

Strax intill armémuseet finns en enorm gravhög där kejsaren sägs ligga begravd i en gravkammare 30 meter under jord. Enligt Wikipedia har en kinesisk historiker sagt att graven är fylld med skatter, modeller av palats och paviljonger, listiga fällor som skulle fånga eventuella inbrottstjuvar, Gula floden och Yangtse avbildade i kvicksilver och alla himlens stjärnbilder avbildade i taket med hjälp av ljus tillverkade av valolja för att brinna så länge som möjligt. Det är alltså vad man tror finns därinne, ingen har ännu kunnat kontrollera om det stämmer. Men det är en fin utsikt uppifrån högen.