Kina (778 mil hemifrån | tidszon: gmt +8 | valuta: renminbi (yuan))

Vi tuffade vidare genom Kina, besökte moskéer, tempel, tehus, teatrar och trädgårdar, åt på små fantastiska restauranger omgivna av Maostatyer och Maobilder. I Sanxingdui fann vi en urgammal kultur som verkade nästan utomjordisk. I Chengdu hälsade vi på pandor och såg Leshan-buddhan, världens största Buddha uthuggen i sten. På tågresorna satt vi och läste, spelade go och drack te. Utanför fönstret var himlen oftast mildgrå över gröna berg, raviner med floder och små byar vid bergens fot. I skymningen hämtade man en sista termos med te ur den heta kaminen innan man la sig på sin brits för att sova och vakna i nästa kinesiska landskap, nästa dag …

Ledsen häst i Xi’an
Tehus i Chengdu
Sichuan-opera med eldslukare, biàn liǎn och annat fantastiskt!
Är det ett museum? Är det en rymdstation? Nej det är Sanxingdui, en av de märkligaste platserna i världen
Fredagsdans i Folkets Park i Chengdu

GULLIGA PANDOR!!!
Leshan-buddhan
Fin fontän i Nine Dragon Lake, Huaqing
Nattåget mellan bergen

Det var helt annorlunda att resa i halv grupp. Inte så att vi aldrig bråkade. Leo tyckte fortfarande att vi andra hade för höga krav på boendet, och att vi missade tillfällen att träffa trevliga människor eftersom det oftast lättare att få kontakt med andra i den sociala atmosfären på små, enkla vandrarhem. Det var sant, men ibland kändes det bara så skönt att slippa dela rum med andra, att ha eget badrum. Vi hade ändå förhållandevis lätt att kompromissa, och det var tur, eftersom det alltid var någon av oss som var tvungen att välja bort något.

Vad vi skulle göra var sällan ett problem – om vi inte ville göra samma saker delade vi bara på oss. Ibland åt vi på olika ställen också, när vi inte ville äta på samma tider. Det som vi oftast debatterade var vi skulle bo, hur länge vi skulle stanna på olika ställen och vem som skulle ligga i extrasängen, som nästan alltid var kort, gnisslande och hängig.